Blåtunga
Den 6 september 2008 upptäcktes antikroppar mot sjukdomen Blåtunga i tankmjölksprover från Halland. Den 8 september påbörjades den hittills dyraste vaccinationskampanjen i svensk veterinärhistoria. I massmedia, som dagligen rapporterade, beskrevs sjukdomen som ”smittsam”, ”fruktad” och ”dödlig”. Man rapporterade att ”nya fall” upptäckts på olika platser utan att informera om att fallen bestod i att man hittat antikroppar eller virus i blodprov från kor i fr.a. Skåne och Halland. Man fick det i stället att framstå som om sjuka djur påträffats vilket alltså inte är fallet.
Kampanjen bedrivs av Jordbruksverket från vaccinationscentraler under veterinär ledning och pågår inte bara på dagtid utan också på kvällar och helger till stora kostnader. Utmärkande för kampanjen är att den bedrivs under stor brådska och ett mycket stort massmedialt intresse. Kampanjen beräknas i dagsläget komma att kosta 120 miljoner kronor vilket motsvarar minst 150 veterinära årstjänster.
Blåtunga smittar inte direkt mellan djur utan sprids via svidknott. Sjukdomen är fr.a. att betrakta som en produktionsnedsättande sjukdom och finns bl.a. i Danmark. I augusti i år blåste infekterade knott in från Danmark och spreds ut över delar av södra Sverige. Virussmittan som de svenska djuren fick i sig gjorde att djuren utvecklade antikroppar utan att sjukdomen bröt ut.
För att smittan skall spridas vidare från ett infekterat djur till ett annat krävs att ett svidknott suger infekterat blod och därefter lever i 10 dagar tills nya infektionsdugliga virus bildats i svidknottet som därefter kan infektera en ny ko. Enligt tillgänglig expertis är chansen för ett knott att överleva 10 dagar i september i det närmaste obefintlig. Knotten är vid denna tid mest att betrakta som dagsländor, dvs. de flesta kläcks av tillfällig värme under dagen och dör på natten.
De första nötkreaturen vaccinerades i Sverige som tidigare nämnts mot blåtunga den 8 september. Fyra veckor senare skall djuren åter vaccineras. Två veckor efter den andra vaccinationen dvs. i slutet av oktober har djuren blivit immuna mot sjukdomen. Således har Jordbruksverkets forcerade och påkostade kampanj ännu inte skyddat några kor mot blåtunga.
Virussmittan i knotten dör ut under vintern i Sverige eftersom inga knott överlever i vårt klimat. De larver som kläcks i vår innehåller ingen smitta och blåtungan måste därför åter introduceras söderifrån av knott sommaren 2009. Jordbruksverket framhåller att smittade kor kan föda infekterade kalvar till våren. Med den låga infektionsgrad som påvisats kan detta inte bli ett problem av betydelse.
Nästa gång en infektion av större omfattning kan ske är således om det återigen blåser in svidknott från kontinenten. Sannolikheten är störst att detta inträffar under senare delen av sommaren 2009.
Vår uppfattning är att det inte fanns någon vetenskaplig grund för att dra igång en kostsam vaccinationskampanj i september. I stället skulle vaccinationerna utförts på installade djur under våren 2009. Man hade då undvikit att vaccinera tiotusentals djur som kommer att vara slaktade till betessäsongen 2009 och därmed sparat på de vaccindoser som nu håller på att ta slut. Tillverkaren av vaccinet uppger att de djur som vaccineras under hösten 2008 bör vaccineras en gång till före riskperioden sommaren 2009. Hade djuren vaccinerats enligt vår modell, dvs. vårvintern 2009, hade denna vaccination kunnat inbesparas.
Jordbruksverket uppger nu att man började vaccinera i september för att hinna vaccinera alla djur till kommande säsong. Kände man redan då till hur stor övervaknings- och därmed vaccinationsområdet skulle bli? Jordbruksverket har hittills lyckats mobilisera förvånansvärt få vaccinationsteam och man arbetar fortfarande i de först drabbade områdena.
ViS:s uppfattning är att ansvaret för att vaccinationen utförs kunde ha lagts på djurägaren som sedan i samarbete med sin besättningsveterinär kunnat genomföra den vid optimal tidpunkt avseende såväl vaccinationseffekt som övrig rutinmässig hantering av djuren. Denna modell tillämpas i såväl Holland, England som Danmark.
Jordbruksverkets ineffektiva arbete ställer frågan vad som skulle ske om Sverige infekteras med mul- och klövsjuka eller svinpest, sjukdomar som sprids med mycket hög hastighet och kan orsaka såväl lantbruk som samhälle stora skador.
Varför drogs vaccinationskampanjen igång så brådstörtat? Sverige är unikt i Europa avseende statlig veterinär organisation. Tillsynsmyndigheten, Jordbruksverket, som är beställare av de åtgärder man önskar få utförda vid en epizooti är samtidigt utförare av dessa åtgärder. Jordbruksverket får alltså stora intäkter när man bekämpar ett utbrott av smittsam djursjukdom. Även expertmyndigheten Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som har monopol på analysverksamheten, tillgodogör sig stora inkomster som betalas direkt från jordbruksdepartementet.
Såväl fackföreningen Sveriges Veterinärförbund, (SVF), som Lantbrukarnas Riksförbund, (LRF), stödjer Jordbruksverkets ovetenskapliga mångmiljonrullning. I SVF:s pressmeddelande av den 9 oktober och av Svensk veterinärtidnings, (SVF:s tidning), senaste ledare, framgår att förbundet inte känner till dagens kunskap om hur blåtunga sprids utan att förbundets reaktion syftar till att skydda distriktsveterinärsorganisationens och sina medlemmars ekonomiska intressen.
LRF är av tradition alltid med på tåget om skattebetalarna ska betala kostnader som rimligen borde ligga på näringen själv. Att vaccinationskampanjen i många fall medfört extra arbete och kostnader för djurägarna som inte vägs upp av ”gratisvaccinationerna” tar man ingen hänsyn till. I denna fråga står man närmare myndigheten än sina medlemmar!
Jordbruksverket måste omedelbart avbryta den både medicinskt och ekonomiskt felplanerade vaccinationskampanjen mot blåtunga och överlåta ansvaret för att den vaccination som krävs efter ett epidemiologiskt noggrant övervägande genomförs av näringen själv med stöd av landets besättningsveterinärer.
Blåtungevaccinationen under hösten framstår för ViS som den hittills största skandalen inom svensk veterinärmedicin. Bakomliggande orsaker till den olyckliga utvecklingen måste analyseras och en ny smittskyddsorganisation som innebär tydliga rågångar mellan myndighetsfunktioner och ekonomiska intressen upprättas. Att statliga myndigheter över huvudtaget kan misstänkas agera för egen ekonomisk vinning visar att nuvarande ordning är förkastlig. Jordbruksministern måste se till att Jordbruksverket beställar-utförarroll upphör i enlighet med veterinärutredningens förslag, (SOU 2007:24), och därmed renodla Jordbruksverkets myndighetsroll och ge verket en möjlighet att återupprätta sitt anseende.
Agneta Johnson, Örjan Ljungvall, Per Arvidsson, Mikael Fälth, Per Josefsson, Lars-Håkan Håkansson, Madeleine Björk
Leg. veterinärer
Svidknott och Blåtunga.
I augusti i år blåste infekterade knott in från Danmark och spreds ut över stora delar av Sverige. Virusmängden som de svenska djuren fick i sig från dessa knott var så liten att sjukdomen inte bröt ut men antikroppar mot sjukdomen bildades därför att virus cirkulerade i blodet på de knottangripna djuren. För att smittan skall spridas vidare från ett smittat djur skall ett knott suga blod från detta. Viruset skall sedan ta sig från knottets tarmkanal och vidare till knottets spottkörtlar där det skall förökas. Knottet skall sedan lägga ägg och återigen bli hungrigt och suga blod igen varvid den då kan smitta ett oinfekterat djur. Det behövs relativt stora virusmängder och stora mängder knott för att sjukdom skall uppstå. I september månad flyger knotten mest omkring utan att suga blod. Det relativt lilla antal som suger blod har p.g.a. väderleken mycket liten chans att leva så länge att det kan föröka viruset och sedan inta ett andra blodmål. Knotten är vid denna tid mest att betrakta som dagsländor, dvs. de flesta kläcks av tillfällig värme under dagen och dör på natten. 2007 inventerade Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, knotten i Sverige och fann då att inga knott sög blod efter mitten av september. I oktober var antalet påträffade knott nästan noll och den 1 november fanns inga knott alls. Ingen knottaktivitet, trots en mild vinter, kunde påvisas varken inomhus eller utomhus fram till de sista dagarna i april 2008.
Det första nötkreaturet vaccinerades i Sverige som tidigare nämnts den 8 september. 4 veckor senare dvs. den omkring den 8 oktober skall djuret åter vaccineras. 2-3 veckor efter den andra vaccinationen dvs. i slutet av oktober blir djuret immunt mot Blåtunga. Det kan alltså konstateras att ingen smitta spreds under september månad eftersom inga djur blev sjuka. Vaccinationerna kunde inte heller ha någon effekt mot årets smitta.
Kan djuren bli sjuka då knotten blir aktiva i maj? Viruset övervintrar inte i knotten men kan övervintra i kroniskt infekterade idisslarhondjurs foster som då dessa föds blir virusbärare. En sådan virusbärare måste då bitas av knott som sedan skall föröka viruset och därefter bita en oinfekterat individ. Av de prover som tagits framgår att ett mycket litet antal djur smittas. Man har hittills hittat ca 55 djur med antikroppar eller virus i blodet. Sannolikheten för det beskrivna scenariot måste därför betraktas som mycket liten eller som noll. Om man inte vaccinerat djuren under hösten kunde smittade individer identifierats och dräktiga smittade hondjur kunde slaktats för att helt eliminera denna smittväg. Nu kan detta inte genomföras då alla vaccinerade djur har antikroppar och således inte kan skiljas från infekterade.
Nästa gång en infektion av större omfattning kan ske är således om det återigen blåser in svidknott från kontinenten. Sannolikheten är störst att detta inträffar under senare delen av sommaren 2009.
Veterinärmedicinska åtgärder skall alltid utföras enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Sannolikhetslära och statistik är viktiga redskap för att bedöma riskerna för en epizooti. Vår uppfattning är att det inte fanns någon vetenskaplig grund för att dra igång en kostsam vaccinationskampanj i september. I stället skulle vaccinationerna utförts på installade djur under våren 2009.
Från SVA:s hemsida:
Inventering svidknott
Vektoraktiviteten åter igång efter vintern - 2008-06-19
Den pågående inventeringen av svidknott i Sverige visar att aktiviteten åter är igång efter vintern och den vektorfria perioden är över.
Kunskap har under vinterhalvåret införskaffats rörande våra svenska svidknotts aktivitet inomhus i stallmiljö. Ingen sådan aktivitet har kunnat påvisas fram till slutet av april. Tre av de nio sydligast belägna provområdena uppvisade aktivitet av svidknott inne i stallmiljö under de två sista dagarna i april. Därefter har provtagningar utan fångst noterats fram till slutet av maj på dessa lokaler i samband med sjunkande nattemperaturer. Trots mild vinter verkar alltså våra svidknott inte avbryta vinterdvalan i förtid. Fällorna har nu flyttats utomhus och i samband med att dygnstemperaturen ökat har även svidknottsaktiviteten gjort så.
Under 2007 års inventering har ca 50 000 svidknott identifierats. Av dessa utgör ca 93 procent potentiella vektorer för bluetonguevirus. Dominantarten är Culicoides obsoletus som anses vara den mest betydelsefulla vektorn, tillsammans medCulicoides dewulfi, i det pågående utbrottet i Holland. Preliminära uppgifter tyder på att denna artsammansättning överensstämmer med den i de kringliggande länderna som också drabbats av pågående bluetongueutbrott. Culicoides pulicaris, C. punctatus, C. scoticus och C. chiopterus är de övriga arterna vi påträffat som räknas till potentiella vektorer för bluetonguevirus. Fällornas placering i Sverige under 2007 visas i dokument ”Placering av svidknottfällor under 2007”. Resultatet av inventeringen visas i dokumentet "Totalantal fångade svidknott och andel potentiella vektorer 2007".
2008-02-04
De svidknott som sprider bluetonguesmitta fungerar inte som aktiva smittspridare (vektorer) vid temperaturer under 10°C. De fällor som används för övervakning av svidknott i Sverige har, under den så kallade vektorfria perioden, flyttats inomhus för att utröna om vektorerna är aktiva inomhus här, men hittills tyder inget på att så skulle vara fallet.
I slutet av 2007 genomfördes en undersökning av tankmjölk från alla mjölkbesättningar i restriktionsområdet i Skåne och inga antikroppar mot bluetonguevirus påvisades.
Inga tecken på spridning i Danmark har rapporterats efter det enstaka fall av sjukdomen som föranledde upprättandet av restriktionsområdet i Skåne.
2007-10-24
I den pågående svidknottsinventeringen finns det en fälla utplacerad inom det område som nu är restriktionsområdet för Blutongue i Skåne. Härifrån har antalet vektorer minskat under september och sedan mitten av september har ingen blodfylld individ har påvisats.
Trenden är densamma från nordvästra Skåne samt majoriteten av fällorna utplacerade i landet. Detta tyder på att svidknotten, som förväntat, inte intar blodmål sent på säsongen. Antagandet förutsätter att svenska svidknott gör som de danska och övervintrar som larver. Dessutom minskar troligen förekomst av eventuella Bluetonguevirus under vintern eftersom detta virus kräver >15˚ C för att kunna föröka sig.
Med utgångspunkt i den kunskap om svidknott vi har idag bedöms risken för vektorburen smitta inom restriktionsområdet, och även i övriga delar av landet, som mycket liten fram till nästkommande vår.
Bakgrund
SVA:s inventering av svidknott visar att de arter som sprider sjukdomen bluetongue hos idisslare i Nordeuropa även finns i södra Sverige. Det är fortfarande okänt om och hur effektivt de kan föra smittan vidare i vårt klimat. Temperatur och fuktighet har avgörande betydelse för virusets utveckling i svidknotten liksom på svidknottens aktivitetsperiod och livslängd.
Under hösten 2006 drabbades Belgien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Luxemburg av ett mycket stort utbrott av bluetongue, en virussjukdom hos idisslare som sprids med vissa arter av svidknott (Culicoides). Detta var första gången sjukdomen påvisades så långt norrut i Europa och även första gången just denna variant, BTV-8, hittades inom EU.
Efter att aktiviteten under vintern var låg bland svidknotten och ingen viruscirkulation kunde påvisas så tog spridningen ny fart under sommaren. Flera hundra nya fall av bluetongue har konstaterats i de drabbade länderna. Nu senast i oktober 2007 upptäcktes ett fall i Danmark.
Kunskapen om vilka svidknottarter som förekommer i Sverige har varit bristfällig. För att få underlag för att bedöma risken för etablering och spridning av bluetongue i Sverige gör SVA, på uppdrag av Jordbruksverket, en inventering av svidknott i de södra delarna av landet.
Bluetongue (blåtunga) situationsanalys 26/9 2008
2008-09-26
Sedan första fallet av bluetongue den 6 september i år har det var och varannan dag dykt upp ytterligare smittade djur bland de djur som provtas i restriktionsområdena. Men SVA tror inte på någon snabb spridning nu.
- Om det blir en lång varm höst kan spridningen fortsätta men sannolikt så är aktiviteten hos de smittförande svidknotten redan låg och risken för utbredd smittspridning ganska liten. Det är inte uteslutet att nya infekterade besättningar kan hittas, men sannolikt blev de infekterade ungefär samtidigt som de nu påvisade, säger Marianne Elvander, statsepizotoolog, SVA.
Den geografiska utbredningen av bluetongueutbrotten i Sverige hitintills tyder på att det kan vara infekterade svidknott som kommit med vinden och tagit med sig infektionen. Att utbrotten är begränsade till vissa områden kan bero på en rad samverkande faktorer som mängd av infekterade svidknott, lämplig biotop för dessa att överleva i, gynnsamma temperatur- och fuktighetsförhållanden och naturligtvis att det fanns mottagliga djur i omgivningen.
- När sjukdomen kom in i Sverige är svårt att fastställa men det borde vara under senare delen av sommaren, sannolikt i slutet av juli eller augusti. Vi har haft tankmjölksprovtagning som pågått kontinuerligt i södra Sverige sen juli och den övervakningen har inte visat något spår av smittan innan första fallet påvisades i början av september, säger Marianne Elvander.
Utbrotten i Halland visar att smittan varit där ett par veckor då vissa djurgrupper bildat antikroppar medan andra haft en mer nylig smitta och endast var viruspositiva. Djuret i Skåne kan ha smittats samtidigt med fallen i Halland då det även där fanns både antikropps- och viruspositiva djur.
Sammanfattningsvis tycks smittrycket vara lågt och även om nya fall påvisas är chansen god att vaccinationskampanjen lyckas förebygga stora sjukdomsutbrott nästa år.
2008-10-01
De senaste veckornas temperaturer har sannolikt medfört en ökad aktivitet hos svidknotten, vektorerna, med en ökad risk för spridning av smittan. Men risken för en massiv smittspridning, med ett stort antal kliniska fall, bedöms trots det som liten. De fall som hittills påvisats har haft låga koncentrationer av virus i blodet och detta tillsammans med övriga provresultat och epidemiologiska faktorer gör att SVA fortfarande bedömer att risken för ett allvarligt utbrott av bluetongue nästa år är liten.
Det utökade spärrområdet medför ingen förändring av framtidsprognosen. Den strategiska planen är att vaccinera majoriteten av mottagliga tamdjur innan våren kommer och svidknotten blir aktiva igen. Vaccinationskampanjen syftar till skydda svenska djur mot allvarliga effekter av bluetongue. Vaccin kan aldrig förväntas ge ett hundraprocentigt skydd hos alla individer men om tillräckligt många djur vaccineras kommer populationen som helhet att vara skyddad från cirkulation av smittan och därmed allvarliga sjukdomsutbrott. Enstaka djur kan fortfarande infekteras även nästa säsong om det finns virus, mottagliga djur och aktiva svidknott i Sverige.
Viruset övervintrar inte i vektorpopulationen men kan eventuellt kvarstå hos foster där mamman infekterats under dräktigheten. Risken för detta är störst för nötkreatur. Det är inte uteslutet att även andra övervintringsmekanismer finns. Det är därför viktigt att vaccinationskampanjer är så heltäckande som möjligt och fortgår under flera år. Detta gäller alla drabbade EU-länder, annars riskerar smittan att kvarstå och därmed behovet av fortsatt vaccination
ATL - Nyheter
Torsdag 2 oktober 2008
Oklart hur vaccinet mot blåtunga verkar
Mer än en halv miljon idisslare i Sverige ska vaccineras mot blåtunga. Problemet är att ingen vet om vaccinet fungerar eller om det medför allvarliga biverkningar.
Bakgrund
Jordbruksverket beräknar att vaccinationskampanjen som genomförs kostar staten runt 100 miljoner kronor fram till mars nästa år. Inräknat är vaccinkostnader samt kostnader för veterinärer, blå stjärnan och hemvärnet. Stefan Hermansson på Jordbruksverkets ekonomiavdelning räknar med att EU betalar högst tio procent av totalkostnaden.
Källa: Jordbruksverket
Fakta
För att få ett läkemedel eller vaccin godkänt gör tillverkaren egna kliniska tester, normalt även fältstudier. När tillverkaren anser sig ha ett tillräckligt underlag som visar effekt och biverkningar kan företaget välja att skicka ansökan om godkännande antingen till läkemedelsmyndigheten i ett enskilt land eller centralt till den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA. EMEA gör inga egna studier men tar in synpunkter från oberoende specialister. Om EMEA tillstyrker gäller godkännandet i Europa.
Källa: Läkemedelsverket
Ingen myndighet har godkänt det vaccin som används mot blåtunga, varken centralt inom EU eller i något enskilt medlemsland.
De enda som säger att vaccinet fungerar är de tillverkande läkemedelsföretagen. Samma företag som nu tjänar miljontals euro på vaccinationskampanjer runt om i Europa.
Att vaccinet över huvud taget får användas i Sverige beror på att Läkemedelsverket utfärdade en så kallad beredskapslicens. Innan dess hade Jordbruksverket bestämt att blåtunga bekämpas bäst genom vaccinering. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, genomförde då en upphandling och tre företag anmälde intresse. Valet föll på ett vaccin från franska Merial.
Inget alternativ
När ansökan om licens hamnade hos Läkemedelsverket hade myndigheten inte mycket annat att göra än att säga ja.
- Jordbruksverket bedömde att det är angeläget att vi använder det som finns att få tag på. Vi tillstyrkte ansökan mot bakgrund av att det inte finns något alternativ, säger Fredrik Hultén, veterinär på Läkemedelsverket.
Ingen vet om vaccinet är effektivt mot blåtunga eller om det har några biverkningar. Merials och de andra företagens vaccin har tagits fram i all hast.
- Jag vet inte om tillverkarnas dokumentation är tillräcklig. Jag kan bara konstatera att det saknas fullständig dokumentation och det har vi sagt i vårt beslut, säger Fredrik Hultén.
Licensen kan dras in
Visar det sig att djurägare rapporterar biverkningar kan Läkemedelsverket dra in licensen.
Susanna Sternberg Lewerin är biträdande statsepizootolog på SVA. Hon deltog i upphandlingen av vaccinet. Om det hade funnits ett godkänt vaccin som bevisligen fungerar i fält hade Sverige valt det, oavsett kostnad, berättar hon. Nu fanns det inte och valet föll på Merials vaccin.
Anledningen var att företagets egen dokumentation visade att vaccinet fungerar mot klinisk sjukdom och förhindrar att viruset cirkulerar i kroppen på djuren.
Inga fältförsök
Ingen av de tre tillverkarna har gjort några fältförsök. De studier som har gjorts har ägt rum på tiotalet djur i företagens egna laboratorier.
- Nu genomförs en enorm fältstudie i hela EU och det är nu vi får se om vaccinet är effektivt i fält, säger hon och fortsätter:
- Vaccinen har framställts i all hast i ett nödläge. De används i brist på annat kan man säga och i det här läget får man förlita sig på företagen. Det är på Jordbruksverkets och SVA:s ansvar som vi provar det här vaccinet.
Jan Olsson
040-601 64 79
jan.olsson@lrfmedia.lrf.se
Från LRF:S hemsida.
Sprids bluetongue direkt från djur till djur?
Nej. För spridning mellan djur krävs svidknott med förmåga att sprida bluetongue.
Sprids bluetongue indirekt med till exempel gödsel, smutsiga kläder, skor, bildäck?
Nej, bluetongue sprids inte med vare sig gödsel, kläder, fordon eller liknande.
Hur sprids bluetongue?
Smittan sprids via cirka 1 mm stora så kallade svidknott (Culicoides på latin). Det är bara svidknottshonorna som sprider smittan eftersom det endast är honorna som suger blod. Svidknottshonan är en såkallad biologisk vektor.
Vad är en biologisk vektor?
Med biologisk vektor menas att smittämnet genomgår en utveckling i den infekterade vektorn (svidknott i detta fall) som är nödvändig för den vidare spridningen.
Är alla svidknott biologiska vektorer för bluetongue?
Det finns flera olika arter av svidknott av vilka endast vissa har förmåga att sprida sjukdomen. Förekomst av vissa arter av svidknott i ett område behöver därför inte betyda att de har förmåga att sprida bluetongue. I södra Europa sprids bluetongue främst av C. imicola men vid utbrottet i Centraleuropa sprids smittan av en eller flera andra arter av Culicoides. En eller flera av dessa vet vi förekommer i delar av Sverige, bland annat C. obsoletus.
Hur kan svidknott sprida bluetongue?
Först måste en svidknottshona suga blod från ett smittat djur med virus i blodet. Därefter måste en vandring av virus ske i knottet från dess tarm via kroppshålan och vidare till spottkörtlarna där själva uppförökningen av virus sker. Först efter uppförökningen i spottkörtlarna och då den smittade svidknottshonan suger sitt andra mål blod för säsongen kan ett oinfekterat djur smittas.
Varför kommer utbrotten först på sensommaren, svidknotten är ju aktiva betydligt tidigare?
För att smittspridning ska kunna ske måste en svidknottshona först suga blod från ett infekterat djur med virus i blodet och sedan lägga ägg. Därefter krävs att virus tar sig till och uppförökas i svidknottets spottkörtlar. Om svidknottet därefter suger blod från ett annat mottagligt och oinfekterat djur, och om tillräckligt många svidknott gör det samtidigt, kan en tillräckligt stor dos (infektionsdos) överföras till det nya djuret.
När slutar sjukdomen att uppträda?
Spridningen av bluetonge upphör när temperaturen sjunker och svidknottsaktiviteten upphör. Tidpunkten för när säsongen är över varierar beroende på vilken typ av svidknott som sprider smittan. I fallet med bluetongue typ 8 anges tidpunkten för spridningssäsongens slut utifrån vilka typer av svidknott som fångas, antalet som fångas och hur många av dessa som är blodsugande honor.
Hur övervintrar bluetongue i nordvästra Europa/Sverige?
Ingen vet säkert hur bluetongue-virus överlever vintern på våra breddgrader. Minst tre olika möjligheter finns.
1) Virus övervintrar i svidknotten. För detta krävs övervintring av honor som sugit blod från ett djur med virus i blodet.
2) Virus övervintrar i blodet hos smittade djur. För detta krävs att uppehållet i svidknottssäsongen inte är längre än 60 dagar.
3) Virus övervintrar ”dolt” i immunologiska celler hos infekterade djur.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Var finns alla statliga distriktsveterinärer?
Statens jordbruksverk, (SJV), är alla svenska veterinärers tillsynsmyndighet, bl.a. utfärdar och drar tillbaka veterinärers legitimation. Verket har också det högsta ansvaret för smitt- och djurskydd i landet. SJV driver sedan 1 juli 1995 Sveriges största kommersiella veterinära företag, Distriktsveterinärerna, (DVO), under oligopolliknande förhållanden. Var och en av de 340 anställda veterinärerna subventioneras med ca 300 000 kronor per år av allmänna medel. DVO:s praktik består till minst 80 % av smådjur och sporthästar, den skiljer sig därvidlag inte från privata veterinärers yrkesutövning.
Kritik har riktats mot att landets högsta veterinärmyndighet, med makt att styra enskilda veterinärers yrkesutövning, samtidigt är en aktiv part på den veterinära marknaden.
I den statliga utredningen ”Veterinär fältverksamhet i nya former” SOU 2007:24 föreslås en stegvis avveckling av DVO bl.a. för att klargöra SJV:s myndighetsroll och för att skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan veterinärer.
Stark kritik riktades mot utredningens privatiseringsförslag från bl.a. SJV, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, (SVA), Lantbrukarnas Riksförbund, (LRF), och ett antal länsstyrelser. Kritikernas starkaste argument var att smittskyddet inte fick äventyras, vilket innebär att Sverige som enda land i Europa anses behöva flera hundra anställda veterinärer i en helstatlig smittskyddsorganisation. Som jämförelse kan nämnas att i det djurtäta jordbrukslandet Danmark klarar 24, för uppgiften deltidsanställda officiella veterinärer, denna uppgift.
Jordbruksverket har i sitt remissvar framhållit att 150 tillgängliga veterinärer krävs för att få tillräcklig uthållighet vid en epizootibekämpning.
Den 6 september detta år konstaterades ”Bluetounge”-smitta på en gård i Halland och den 8 september drog vaccinationskampanjen igång under ledning av DVO:s verksamhetschef Vaccinationscentraler öppnades, assisterande personal i form av hemvärn och Blå stjärnor rekryterades. För nu skulle det vaccineras!!!
Första veckans resultat med 3000 vaccinerade djur verkade magert, men nog skulle det gå bättre framöver när DVO formerat sina omfattande styrkor. Emellertid började DVO:s ledning redan under den första kampanjveckan vädja till Sveriges alla veterinärer att ”hjälpa till”.
Till dags dato har man 40 vaccinationsteam igång i ett läge då alla nötkreatur söder om en linje Linköping – Mariestad inkluderat Öland ska vaccineras minst 2 ggr före betessläppning våren 2009.
Av de 40 veterinärer som leder var sitt vaccinationsteam har ungefär hälften en annan arbetsgivare än Jordbruksverket. Således bidrar smittskyddsorganisationen med ungefär 20 veterinärer vid bekämpandet av den epizootiklassade ”Blåtungan”, dvs. 320 statliga distriktsveterinärer gör någonting annat under tiden. Trots det omfattande arbete man har framför sig arbetar teamen fortfarande med den första vaccinationen i de tidigast drabbade delarna av södra Sverige.
Frågan man ställer sig är naturligtvis: Vad gör smittskyddsorganisationen DVO? Skulle inte den vara Sveriges överlägsna resurs vid epizootiutbrott? Redo att ställa upp i stort antal när smittan kom! Om varje anställd veterinär i DVO tog ansvar för att vaccinera 20 nötbesättningar före 1 april nästa år, en inte alltför betungande arbetsuppgift, skulle 6800 gårdar kunna vara vaccinerade inför en eventuell ny blåtungesmitta under kommande sommar.
SJV:s spektakulära och ovetenskapliga agerande i samband med ”blåtungelarmet” måste väcka betänkligheter hos både ansvariga politiker och tjänstemän. Om larmet i stället gällt svinpest eller mul- och klövsjuka funnes inget utrymme vädjanden och massmediala utvikningar, tvärtom kan varje timme vara avgörande för om lantbruksnäringen ska besparas en katastrof eller inte. Då krävs samtränad personal, där alla vet sin roll, under kompetent och handfast ledning och att man tar snabba och korrekta beslut. Ingenting i SJV:s pågående ”låtsaskrig” mot en beskedlig motståndare som sen länge proklamerat ”eld upphör” tyder på att de kvalitéerna finns i den nuvarande smittskyddsorganisationen. Detta måste få konsekvenser för den framtida organisationen av den veterinära fältverksamheten och smittskyddet i Sverige.
Svaret på frågan som ställs i rubriken är alltså att statens distriktsveterinärer finns kvar hemma på sina stationeringsorter och sköter häst- och smådjurspraktiken som vanligt medan kampen mot blåtungan fortsätter i landets södra tredjedel.
Örjan Ljungvall, veterinär.
Sveriges veterinärförbund stödjer vaccinationskampanjen.
I en sällan skådad dikeskörning gick Sveriges veterinärförbund, SVF, den 9 oktober 2008 ut med ett pressmeddelande om att man stödjer Jordbruksverkets vaccinationskampanj mot blåtunga. I pressmeddelandet står att läsa: ”- Erfarenheter från andra länder talar entydigt för att en av de viktigaste faktorerna för att bekämpa smittan är att snabbt göra djurpopulationen motståndskraftig mot sjukdomen. Därför är vi inte förvånade över det snabbt insatta och intensiva vaccinationsarbete som pågår, fortsätter Karin Östensson. Det gäller inte bara att se till att djuren har skydd under den kvarvarande svidknottsäsongen, som förra året pågick fram till början av december. Kanske ännu viktigare är att de har ett skydd när de virusbärande knotten börjar komma tillbaka i vår.”
En dikeskörning nästan i klass med den tidigare gör sig ledarskribenten i Svensk veterinärtidnings senaste nummer skyldig till då han i något som närmast kan betraktas som ett intellektuellt haveri kommer fram till att den statliga distriktsveterinärsorganisationen bör finnas kvar eftersom denna sköter blåtungevaccinationskampanjen så bra.
Varför stödjer SVF, vaccinationskampanjen? I massmedia har detta framställts som att majoriteten av landets veterinärer stödjer kampanjen eftersom de flesta veterinärer är anslutna till SVF. Av pressmeddelandet framgår att man saknar kännedom om hur sjukdomen sprids.
SVF är en fackförening som värnar om jobben för de av Jordbruksverket anställda veterinärerna vilket är anledningen till deras ställningstagande. Avsikten är alltså att bevara Jordbruksverkets kommersiella organisation. Detta framgår också klart av ledaren i senaste numret av Svensk veterinärtidning där man meddelar att detta är anledningen till deras ställningstagande. I ledaren kan man läsa att ”Istället verkar viruset sprida sig som en löpeld över landet”. ”Flera offentliga utredningar tittar på hur en framtida veterinärorganisation ska se ut. Man får hoppas att de sätter sig in i hanteringen av pågående bluetongue-utbrott, och jämför med liknande utbrott i andra länder där det saknas en statlig organisation. SVF vill därför att den ska bli kvar, om än i ändrad form.”
Det skall bli intressant att se om man någonsin kommer att erkänna hur grundligt man gjort bort sig.
Mer läsning
Hur gör man i England. Skrivelse från Englands "Jordbruksdepartement".
Artikel:"Jordbruksverkets Blåtungekampanj – mångmiljonrullning utan vetenskapligt stöd."