Jour och beredskap

I SVT nr 10, augusti 2003, efterlyser SYVF replik på sina artiklar om jour och beredskap. Veterinärer i Sverige, (ViS), anser att det är bra att SYVF tar upp frågan eftersom den kommer att bli högaktuell i samband med den översyn av veterinärväsendet som riksdagen beslutat om. Frågan om jour och beredskap har sedan länge orsakat så stora problem för landets veterinärer att den utgör en av de direkta orsakerna till att ViS engagerat sig för att få till stånd radikala förändringar av landets veterinära verksamhet.

Jourverksamhet är ett nödvändigt ont. Nödvändigt därför att yrkesetiken påbjuder att djuren skall kunna beredas vård när helst det är påkallat oberoende av tid på dygnet. Ont därför att det sliter på veterinärens fysiska och psykiska välbefinnande. Beredskapsverksamheten är kostsam och nästan alltid direkt olönsam men indirekt är den ett mycket kraftfullt konkurrensmedel.

Idag bedrivs beredskapsverksamhet vid ett antal djursjukhus, av privata veterinärer och av statens distriktsveterinärer. I princip förekommer inget ordnat samarbete mellan dessa aktörer. Den främsta anledningen till att inget samarbete förekommer är att söka i att svenska staten utgör en exempellöst dålig förebild. När det gäller beredskapen för lantbrukets djur anslår staten stora summor till sin distriktsveterinärorganisation, (DVO). På såväl ordinarie arbetstid som på jourtid skär staten flitigt emellan med praktik på sällskapsdjur och sporthästar för att bättra på ekonomin. Den statligt subventionerade beredskapsverksamheten stör den konkurrensutsatta marknaden och omöjliggör ett ordnat samarbete mellan aktörerna. Följden blir en ohållbar arbetssituation vilket många kollegor kan vittna om.

Noterbart är att privat veterinär verksamhet utsätts för hårt tryck av Jordbruksverket att delta i beredskapsverksamheten, samtidigt som ATG:s hästkliniker, uppbyggda och underhållna med hjälp av statliga medel, med ett stort kundunderlag utanför banorna, undgår alla krav på medverkan. 

ViS anser att dagens situation vad avser beredskapsverksamheten inte är acceptabel. Frånvaron av samarbete ger onödigt många beredskapstimmar på ett fåtal händer. Dessutom anser ViS att den kompetensnivå som i vissa fall erbjuds är för låg. Vi tror inte att det finns några möjligheter att inom ramen för nuvarande system kunna förbättra beredskapsverksamheten på någon av dessa punkter. Detta är en av anledningarna till att ViS anser att det är hög tid för en genomgripande översyn av konkurrensen och jourverksamheten på den veterinära marknaden. Statens engagemang måste ses över. Finansiering av t.ex. vård för lantbrukets djur bör ske genom att djurägarna står för kostnaderna via försäkringar enligt samma system som gäller för häst och smådjur. Känner staten behov av att ge ekonomiskt stöd kan detta ske på ett konkurrensneutralt sätt. En sådan finansiering skapar goda förutsättningar för att skapa en beredskapsverksamhet som tillfredställer både avnämare och veterinärer.

ViS skulle redan nu vilja få till stånd ett rådslag mellan kolleger i klinisk verksamhet, oberoende av inriktning, om hur vi skall kunna förbättra jour och beredskap. Vi behöver mötas för stämma av attityder och utbyta idéer inför den aviserade översynen. Nu har vi för första gången på mycket länge möjlighet att påverka och tillfället får inte gå oss förbi. Låt oss veta hur stort ditt intresse är för ett sådant möte, så skriv därför till ViS, Box 131 05, 103 03 Stockholm.

 

ViS